Foto: Per-Anders Einarsson
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Det normala för en människa är att gå under. utom för dem som tror på Jesus, Guds Son. Man kan likna det vid att hoppa ifrån ett fl ygplan. Det normala är att man dör. Men upptäcker man att man har en fallskärm på ryggen eller ett bungeejump-rep om foten så klarar man sig ...
Det är Martin Alexandersson som talar, iförd röd tröja, skägg och glasögon. Många yngre tillsammans med andra äldre lyssnar. I Christian IVs anlagda stad, vid jordens yttersta gräns, var vi samlade den 7 februari. Kristianstad, värd för ELUs Vintermöte 2009. Söderportskolans aula hade plats för fler och under dagen fylldes det på i lokalen.
Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut, sade Jesus.
– Detta är definitionen av mission, säger Martin.
Under dagen talades mycket om mission. Lärjungarna skulle få kraft att bli vittnen om Jesus i Jerusalem, hela Judeen, Samarien och ända till jordens yttersta gräns. I Kristianstad satt vi, som frukterna av deras mission.
Flera yngre har fått en iver för mission i Indien och efter en lunch på stan i det mulna Kristianstad fick vi höra det allra senaste. Jag passade förresten på att äta en indisk gryta på Ko-San för att göra en helhet av dagen. Först upp vid mikrofonen var sedan missionssekreterare Karin G Ekström. Hon berättade om den första trevande kontakten med en indisk pastor i Andrah Pradesh, pastor Mose Bada, som upptäckte ELM genom vårt arbete med gatubarn i Kenya.
I Andrah Pradesh finns det lutherska församlingar som gärna skulle ta emot hjälp ifrån oss. För att ta reda på vilka behoven är reste bröderna Fredrik och Mikael Hector samt Nina Lunnergård dit efter jul. Under eftermiddagen fick vi ta del av deras intryck och tankar. Många bland åhörarna hade aldrig varit i Indien men en film på sju minuter gjorde avståndet dit lite mindre. Vi fick se indiernas mottagande av svenskarna med blomsterkransar, musik och karnevalsyra. De var välkomna.
De mötte en kyrka med missionsiver. En fattig kyrka, men med ett stort hjärta trots de knappa resurserna. Med kärlek tar de hand om barnen. De mötte en enkelhet och en äkta varm andlighet
samt en hunger efter mer.
Men en del frågor kom upp. Är kyrkan, som de fick möta, för instängd? Tydligen vill de inte samarbeta med andra kyrkor, inte ens andra lutherska.
Var allting tillrättalagt för att passa oss? För att de ska vinna resurser? Finns det en risk att vår inblandning förstör deras kyrka och projekt?
Vi fick veta att styrelsen för ELM kommer att lägga fram en rapport om Indien till sommarens årsmöte (12–14 juni), och man föreslår även fler besök i Indien under 2009 och 2010.
Efter olika seinarier med missionsanknytning avslutades dagen med en förböns- och lovsångsmässa som leddes av prästen Dan Sarkar, med indiskt påbrå. Han lyfte fram vilken kamp det är att vara kristen. Vi får inte glömma att striden är på riktigt och vi får inte glömma att Herren ska strida för oss och vi skall vara stilla vid det. Jesus har stridit för oss på Golgata och vi får ta del av hans seger. Vi får ställa fram Jesus mot alla onda andemakter. Han besegrade dem på korset. Budskapet om Jesus bär oss in i evigheten, och vi kan få bära det till Indien och ända till jordens yttersta gräns.
Andreas Giselsson, Malmö
Kollekterna till ELU (förmiddag och kväll) samlade drygt 30 000 kr och insamlingen till Indien-missionen nästan 16 000 kr. Dessutom såldes vintermötets logga tryckt i plåt och det gav 10 000 kr till ELU. Ett STORT tack för alla gåvor!
I folkvimlet
... på vintermötet träffade Daniel Ringdahl på Eva-Karin och Jörgen Nilsson och deras Jonatan, Matilda och Julia, alla från Hässleholm.Hur kommer det sig att ni är på Vintermötet?
– Det är en ljuspunkt i vintermörkret! Vi har varit på alla Vintermöten hittills och det har blivit en god
tradition, en god vana. Det är bra att ha vanor som är bra för livet med Gud och familjen. Då erbjuds också många goda och glada möten med vänner inom ELM. Vintermötet är också en plats där vi får veta vad som händer inom ELU och ELM. Det är inspirerande för både tron och engagemanget för ELU.
Behövs det stormöten som Vintermötet – kan det inte räcka med ELM Syds Sommarmöte eller bibelcampingen på Breanäs?
– Visst behövs det stormöte! Inte minst för att bevara den goda traditionen inom ELM där alla generationer kan mötas på en plats vid samma tillfälle. Alla erbjuds undervisning och samtal om ett väl genomtänkt och förberett ämne. Stormötet stärker gemenskapen och förhoppningsvis också enheten inom ELM. Så länge stormötena inte är traditionella är de en god tradition. Vintermötet är ELUs stormöte, arrangerat av och för ungdomar med ett stort mått av hänsyn till deras intressen och behov.
Vad tar ni särskilt med er från dagen?
– Alla tonåringar och ungdomar i åldern strax däröver! Inte minst att se dem med glädje och frimodighet delta i bön och sång och efteråt diskutera vilket föredrag som berörde mest. Vi tar också med oss en ”Snöflinga” härifrån – loggan för Vintermötet som hade gjorts i plåt och som såldes när mötet var slut. Den får vara en påminnelse för oss att vi får lovsjunga och tacka Gud varje dag.
Daniel Ringdahl, Kristianstad
(reportaget är hämtat från tidningen Till Liv, nummer 3 - 2009)
